Jag var tveksam till att läsa Mad about the boy. Det är lätt att bli besviken när en uppföljare är så efterlängtad. Och i början var jag också lite besviken. Det verkade som om Bridget Jones var precis likadan som hon var i fösta boken trots att hon nu var 51-år och ensamstående småbarnsmamma. Det kändes inte riktigt trovärdigt. Men när Bridgets situation väl fick en förklaring vände det för mig och det finns en hel del stycken som är riktigt rörande. Och Helen Fielding är precis lika rolig som i de andra böckerna. Om man gillar Bridget Jones Dagbok och På spaning med Bridget Jones tycker man nog om denna också. Bridget bjuder både på skratt och tårar när hon snubblar genom dejtingträsket samtidigt som hon jonglerar småbarnsbestyr och karriär.
Write a comment