April

LAIA-MAJA OCH LJUSSNAPPARNA

 

Det var en tidig sommar morgon nere vid badbryggan. Dimman låg som en tät slöja över marken. Trädens grenar slokade och det mörka vattnet kluckade mot strandkanten. Det var tyst och stilla. Kiosken hade varit öppen ett bra tag men dagens enda gäster var Laia-Maja och hennes mamma.

    ”Titta vad jag kan”, ropade Laia-Maja till sin mamma som satt vid ett bord på den tomma uteserveringen.

    Hon tog fart och slängde sig in i en rad av okontrollerade hjulningar.

    ”Var försiktig”, ropade mamma tillbaka.

    Men det var redan för sent. Laia-Maja hade brakat rakt in i ett bord och hade på något sätt lyckats trassla in sig i solparasollet. Mamma avbröt motvilligt sitt kaffedrickande och hjälpte den skrattande flickan loss.

    ”Såg du!”, utbrast hon stolt. ”Jag hjulade fyra gånger på rad. Om inte bordet hade stått i vägen hade jag nog kunnat hjula hela vägen till vattnet.”

    ”Kan du inte försöka leka något lugnare?”, frågade mamma.

    ”Men du, jag har alldeles för mycket myror i benen”, svarade Laia-Maja och skuttade iväg. ”Jag ska se hur många varv runt kiosken jag kan hoppa på ett ben”, hojtade hon när hon försvann runt hörnan.

    Mamma gick tillbaka till sitt bord och sin kopp med kaffe. Lite då och då tittade hon upp för att se om Laia-Maja kommit tillbaka. Hon skulle precis gå och leta efter den lilla flickan när hon fick se ett par blonda flätor komma fladdrande mot henne.

    Laia-Maja slängde sig i famnen på sin mamma och viskade: ”Åh vad glad jag är att du fortfarande är här.”

    Mamma tittade förvånat på Laia-Maja. Hon hade ju bara varit borta några minuter. Eller? Vad hade egentligen hänt bakom kiosken?


Författarens kommentar:

Nu har jag lagt upp sagor i ett helt år så detta blir den sista Månadens Saga jag skriver. Det är början på andra delen av Laia-Majas sommarlov serien. Om det finns några barn där ute som läst första delen får ni gärna höra av er till mig på info@saraonnebo.com om ni har några önskemål om vad ni vill se mer av i Laia-Maja böckerna. Fråga mamma eller pappa först bara.