Juli

Vem växer i farmors växthus?

 

Gabbis farmor har fått ett nytt växthus. Farfar har byggt det av gamla fönster som han fått av en skrotgubbe och det är stort som ett palats.

    ”Mitt alldeles egna glaspalats”, säger farmor.

 

Nu är farfar och hans motorcykel på semester och därför har Gabbi åkt till farmor för att passa henne medan farfar är borta. Gabbi och farmor är på väg till plantskolan för att köpa växter och frön som de sen ska plantera i glaspalatset.

 

Plantskolan har ett jättestort växthus. Till och med större än farmors. Gabbi går omkring i gångarna och beundrar alla blommor, träd och buskar som finns där.

    ”Spring iväg och välj ut lite frön”, ropar farmor. ”Jag stannar här och tittar på krukor”.

 

Gabbi går ännu längre in i det stora växthuset. Grönskan blir tätare och Gabbi tror nästan att hon är mitt inne i en regnskog. Från golv till tak kryper och slingrar sig växter med de mest fantastiska blommor och frukter.

    ”Jag undrar vad det här är för något”, säger Gabbi för sig själv och håller upp en rund växt med stora blad i flera lager som nästan ser lite ilsken ut.

    ”Bry dig inte om honom”, säger en röst bakom Gabbi. ”Det där är ett surkål och han tycker inte om att träffa nya människor”.

    Gabbi vänder sig förvånat om och får se en liten krokig gubbe som kikar fram bakom en buske. Gubben går fram till Gabbi och sprätter lustigt på benen när han går.

    ”Vad är du för något då om man får fråga?”, frågar gubben och tittar misstänksamt på Gabbi.

    ”Jag heter Gabbi. Jag är en flicka”.

    ”Jaså, du är en sådan där Flickus Gabbicus”, svarar gubben och ser ut som om han vet precis vad han pratar om.

    ”Vad är du själv för något?”, undrar Gabbi.

    ”Jag är en helt vanlig Gubbstrutt, finaste exemplaret som finns”, säger Gubbstrutten och ser stolt ut.

    ”Hur har du hittat ända hit? Människorna brukar inte komma så här långt in i växthuset i vanliga fall. Och det är nog lika bra det. Vi trivs bäst när vi får vara ifred”

    ”Jag letar efter lite frö som jag ska plantera i farmors glaspalats”.

    ”Jaså jaha säger du det. Då har jag något som nog skulle passa”.

    Gubben drar upp en papperspåse ur fickan och ger den till Gabbi.

    ”Här inne finns alla frön som du någonsin kan komma att behöva. Men du måste vara försiktig med dem. Och glöm inte att stänga dörren till växthuset så att de inte rymmer”.

    Gabbi tackar gubben och går och letar efter farmor.

 

”Hittade du några frön?”, frågar farmor när hon får syn på Gabbi.

Gabbi räcker påsen till farmor som tar fram glasögonen för att kunna läsa vad det står på framsidan.

    ”Jordgubbar, bondbönor, flitiga lisa, gul fetknopp, ölandstok, trumpetranka, klängranka, luktärter och annat smått och gott”, läser farmor. ”Ja, det är nog allt vi behöver”, säger hon och tittar på påsen igen. ”Nämen ser man på, aldrig har jag då hört talas om retstickor och busfrön. Det blir spännande att se vad det är för något”.

 

Farmor betalar för fröna och köper också lite jord och några fina krukor. Sen åker de hem och planterar alla fröna i växthuset.

    ”Nu är det nog dags för oss att gå och äta lite kvällsmat. Vi får fortsätta i morgon”, säger farmor när det börjar bli mörkt.

    Gabbi tycker att det låter som en bra idé. Men innan de går i från glaspalatset kommer hon ihåg något.

    ”Vi får inte glömma att stänga dörren till växthuset. Annars kanske växterna rymmer”.

    ”Kära barn, det dröjer länge innan fröna har vuxit så mycket att de börjar sprida sig”, säger farmor vänligt och tar Gabbi i handen.

    Tillsammans går de upp mot huset för att grädda våfflor som de sedan äter med farmors hemmagjorda hallonsylt.

 

Mitt i natten vaknar Gabbi. Hon vet att det är mitt i natten för det är fortfarande mörkt ute. Hon undrar om alla blommorna och buskarna har börjat växa än. Hon är så nyfiken att hon är tvungen att gå och se efter. Försiktigt smyger Gabbi förbi farmors rum och ner mot glaspalatset. När hon öppnar dörren till det stora växthuset blir hon väldigt förvånad av vad hon ser:

 

Bondbönorna plöjer stora fåror i grusgångarna.

Luktärterna står i ett hörn och pruttar och luktar illa.

Ölandstokarna springer omkring och orsakar allmän oreda.

Busfröna lägger krokben för jordgubbarna.

Retstickorna retar ett Surkål så att han blir ännu surare.

Lejongapen hugger efter den Gula Fetknoppen och får till slut tag med sina vassa tänder om hans rumpa. Fetknoppen börjar gasta och får hjälp av en Strutbräken. Trumpetrankorna trumpetar för full hals och försöker få ordning på alla vilda växter.

 

Gabbi står förstummad och tittar på kalabaliken ett tag sen ropar hon så högt hon kan på farmor.

    ”Farmor, farmor, kom fort! Det är någon konstigt som händer i glaspalatset!”

    Farmor kommer springande i bara nattlinnet och blir lika förvånad som Gabbi när hon ser oredan i sitt fina växthus.

 

Nu har Busfröna och Retstickorna börjat sparka Boll-lök.

Ölandstokarna hänger och klänger i Klängrankorna.

Kärleksörten friar till Aster, Petunia och sen till alla Rosorna.

Flitiga Lisa går och städar och donar.

 

Farmor försöker lugna ner växterna men det är ingen som lyssnar på henne. Bondbönorna blir arga när hon trampar i deras nyplöjda gångar och lejongapen ryter på henne. Just då får Busfröna syn på den öppna dörren och försöker smita ut.

Farmor ställer sig bestämt i vägen.

    ”Och vart tror ni att ni är på väg? Ni får allt stanna där ni är”.

    Busfröna räcker tungan åt farmor men lunkar sedan skamset iväg till andra sidan av växthuset.

    ”Vi blir nog tvungna att ta i med hårdhandskarna säger farmor”.

    Hon försvinner ett slag bakom växthuset och kommer tillbaka med trädgårdsslangen.

    ”Lite kallt vatten lugnar nog ner dem”, säger hon och sätter på vattnet.

    Alla växterna skriker högt när farmor sprutar på dem men högst av alla skriker Trumpetrankanorna. De skriker så högt att en av fönsterrutorna spricker.

    ”Ojdå, det där får farfar laga när han kommer hem.”

    Till slut lugnar de vilda växterna ner sig och farmor kan äntligen tala förstånd med dem.

    ”Så här kan ni inte uppföra er! Om ni vill bo kvar i mitt växthus får ni allt lugna ner er och sluta bråka”, säger farmor strängt. ”Ni måste lära er att leka tillsammans och vara snälla mot varandra. Annars är det ingen som har roligt.”

    Växterna nickar och mumlar förlåt. De lovar att uppföra sig i fortsättningen. I det ögonblicket går solen upp och plötsligt förvandlas glaspalatset till ett helt vanligt växthus. Inga spår finns längre av tjuriga surkål, argsinta fetknoppar eller annat rackartyg. Istället är växthuset fullt av vackra blommor och goda grönsaker.

    ”Vad snabbt våra frön har växt”, säger farmor och ser sig nöjt omkring.

    ”Vi får inte glömma att stänga dörren”, påminner Gabbi. ”För annars kanske växterna rymmer”.

    Då skrattar farmor.